Slusk

Har jag hamnat helt fel? Har jag lärt mig fel saker?
Lärde mig att bry mig om andra och respektera livet...så varför har jag då glömt min uppfostran?
Varför skiter jag i andra och i livet?
På ytan bubblar jag av känslor som ni alla älskar, visar omtanke och glädje...
Men insidan av mig e så tom och svart..
Shit de låter deppigt men jag kanske e deppig...Letat trygghet efter trygghet hela mitt liv men aldrig riktigt hittat den...En smula hopp o en smula glädje för stunden men tryggheten är aldrig där...

Jag har byggt upp en bild av hur jag vill mitt liv ska vara, kämpar varje dag för denna bild men dag efter dag smulas en liten bit sönder..Jag kanske borde skrynkla ihop bilden o ba slänga...
Min bild är att jag vill ha allt de där som känns tryggt...framförallt kärlek..Shit de låter me deppigt o ynkligt men fatta så skönt jag tycker det egentligen är att bara gå en promenad me nån jag bryr mig om...
För jag kan bry mig om, jag kan älska som alla andra fastän jag e Sandra...Trots alla åsikter om att jag e kaxig och känslokall....
Det e jag för att försvara mig från alla idioter där finns ju, har man träffat tillräckligt många så vet man inte riktigt vad som e äkta sen...
Jag e inte kär nu lr nåt utan jag ba tänker tänker för mycket på kärlek helt enkelt...

Ska åka o jobba nu...Tröttnat på jobbet me by the way.:..Jag i ett nötskal, tröttnar på allt...


Love to my bitches,witches and losers