Är det rätt?
Lärde mig att bry mig om andra och respektera livet...så varför har jag då glömt min uppfostran?
Varför skiter jag i andra och i livet?
På ytan bubblar jag av känslor som ni alla älskar, visar omtanke och glädje...
Men insidan av mig e så tom och svart..
Shit de låter deppigt men jag kanske e deppig...Letat trygghet efter trygghet hela mitt liv men aldrig riktigt hittat den...En smula hopp o en smula glädje för stunden men tryggheten är aldrig där...
Jag har byggt upp en bild av hur jag vill mitt liv ska vara, kämpar varje dag för denna bild men dag efter dag smulas en liten bit sönder..Jag kanske borde skrynkla ihop bilden o ba slänga...
Min bild är att jag vill ha allt de där som känns tryggt...framförallt kärlek..Shit de låter me deppigt o ynkligt men fatta så skönt jag tycker det egentligen är att bara gå en promenad me nån jag bryr mig om...
För jag kan bry mig om, jag kan älska som alla andra fastän jag e Sandra...Trots alla åsikter om att jag e kaxig och känslokall....
Det e jag för att försvara mig från alla idioter där finns ju, har man träffat tillräckligt många så vet man inte riktigt vad som e äkta sen...
Jag e inte kär nu lr nåt utan jag ba tänker tänker för mycket på kärlek helt enkelt...
Ska åka o jobba nu...Tröttnat på jobbet me by the way.:..Jag i ett nötskal, tröttnar på allt...
Love to my bitches,witches and losers
Om du kan se kan du även le..
I´ve made a mistake, I tryed to get the hole cake...
Griper efter så små smulor o snart kommer jag ramla o få alldeles för många bulor, i en fantasi som jag inte ens hör hemma i där ligger du..
Jag spelar o leker kan reglerna utantill men still I lose myself, tappar greppet o spelar fult allt för o få dig o se...Nästan ber men inget du ser, jag försöker stå på tå för o komma upp till din nivå..Jag letar efter nåt perfekt när jag själv är defekt, tänker inte på andra det finns bara Sandra..I så många speglar jag sneglar men hur mycket mer ska jag behöva se innan jag kan le? Vem ska titta o inte bara se mig som fitta...Gillar inte o få ett behov av o skriva men hellre de än att ni lyssnar på mig när jag spelar in en skiva..Ibland finns där ord som bör komma ut innan jag begravs i jord..Jag är en poet som på äldre dar blivit ganska fet, en filosof som funderar o muttrar...En sån liten del av vad jag känner slänger jag ut till era händer..Bryr mig inte om nåt kännande lr om det är spännande vill bara skriva....Känner mig otillräcklig o ja nästan äcklig för jag vet att jag gjort fel som försökt spela detta spel men kan inte låta bli, jag är en missbrukare o kan inte bli sjukare..
Vet att inget verkar logiskt lr rimligt o allt är en enda röra men de e inget du kan förstöra, jag har sagt mina ord o du kommer minnas dom även när jag ligger i jord..........
Just så känner jag...När de gäller alla spel o alla regler som folk jiddrar me..
Ni tvingar mig o spela fastän jag inte vill..
Jag vill vara den jag är, säga rakt i ditt ansikte att jag vill ha dig fatta det o jag villi nte behöva tänka att får inte skicka sms på 2 dar för att de verkar för angeläget..Fuck det då spelar jag inte..
Fan jag har alltid varit kass på monopol o shit kan inga kortspel heller så jag förlorar o förlorar men reser mig alltid upp så fuck dig ska vi spela igen?
Lärde mig poker för många år sen o nu kan jag syna o bluffa men man vinner inte alltid ändå?
Du satsar en massa som ditt hjärta o förlorar du så e du knäckt så varför spela?
Finns i sjön e ju bättre då, inga insatser just fun o förlorar då så fine de va kul o spela iaf..
Fyll ditt tomrum med dig själv annars kommer de föralltid vara tomt...
Love to love all the bitches, witches and losers
